Sök på hela sajten

Cykel med hjälpmotor

Susanne i Vällingby

När jag skrev texten om 1950-talets tunnelbana fick min man syn på omslaget till Sprakfåle-boken "Susanne i Vällingby" och kommenterade att mopedcyklarna var väldigt intressanta. Det tyckte jag lät spännande och bestämde mig för att skriva om dem. Han har också hjälpt mig med fakta, för själv vet jag inte ett skvatt om ämnet och kände inte ens till fenomenet förrän jag läste den här boken.

På s. 58-59 i boken kommer Susannes man Erik hem och berättar att han har köpt två mopeder. Susanne utbrister: "Moped?" "Ja", säger Erik, "det vet du väl vad det är. En cykel med hjälpmotor. Motorn ser ut som ett tefat inmonterat i bakhjulet".
Senare berättar han att mopederna kallas "Hjälp mig hem", och att man inte behöver ha körkort och inte heller betala skatt för dem. Så långt boken.

Under krigstiden med bensinransonering var det många som använde cykel som färdmedel, och på 1950-talet förekom det ofta att den blev ombyggd till moped. Då köpte man en liten motor och monterade antingen ovanpå framhjulet eller på pakethållaren baktill. Man kunde också ta hjälp i en cykelverkstad eller göra som Erik, köpa hela cykeln med motorn på. Bertil Hegland som har gjort omslaget var noga med tekniska detaljer och att det skulle vara rätt, men faktum är att han har placerat motorn på framhjulet, fast Erik säger att den på deras cyklar sitter där bak.

På bokomslaget är motorn alltså monterad direkt på stänkskärmen på framhjulet, så motorn följer med stänkskärmen när styret och framhjulet vrids. Gissningsvis är det en liten tvåtakts bensinmotor som drevs med oljeblandad bensin, precis som vanliga mopeder på 1950-talet. Bensinmackarna hade en särskild pump för mopedbränsle då. På motorn finns det en trissa som ligger an mot framdäcket, och det är den som driver framhjulet. Det går två sladdar upp till styret, förmodligen för gas och koppling. Man fick trampa cykeln några meter innan motorn gick i gång, eller springa i gång den, för kickstarten kom först på 1960-talet.

Så fanns modellen med en motor som satt på pakethållaren och drev på bakhjulet med hjälp av en rem, och den stora skillnaden mellan att ha motorn fram och bak var just trissa kontra rem. Bak krävdes det remhjul som satt på bakhjulet (det kan vara det Erik menar med att motorn är "inmonterad i bakhjulet") och remmen drevs av ett hjul på motorn. Remmen ligger alltså runt två hjul, ett på motorn och ett på bakhjulet. Så det var enklare att montera motorn frampå; det krävdes större tekniskt kunnande för att montera den där bak eftersom även två remhjul måste monteras. Motorns placering orsakar också olika viktfördelning, och det kan ha betydelse för köregenskaperna: en motor på framhjulet gör mopeden mer tungstyrd. Men i praktiken valde man nog inte mellan de två modellerna, utan man köpte det som den lokala cykelhandlaren saluförde.

Det var 15-årsgräns för mopedcyklarna, samma som för vanlig moped. Det var dock inte alls bara ungdomar som hade mopeder då, utan även många medelålders och äldre. Men cyklar med hjälpmotor var en kortlivad produkt av efterkrigstiden, en billighetslösning därför att man inte hade så mycket pengar efter kriget. De försvann under loppet av 1950-talet allteftersom fler och fler fick råd att köpa bil. I Danmark däremot fanns de ända in på 1960-talet, och det kan bero på att det tog längre tid för ekonomin att komma igång i det krigsockuperade Danmark än i Sverige.

Skrivet i januari 2022. Även postat i Facebook-gruppen "Vi som samlar på Wahlströms och andra ungdomsböcker".