Sök på hela sajten
Efter sockret 
Sedan augusti 2005 lever jag alltså utan socker och känner mig i alla bemärkelser som en helt annan människa. Jag tycker inte att jag tar till för stora ord när jag säger att det känns som om jag fick livet tillbaka strax före min 50:e födelsedag. Bara det att kunna resa sig upp från sittande ställning utan att bli yr eller utan att det svartnar för ögonen, något som för andra är en självklarhet, är en underbar känsla. För att då inte tala om att stora delar av min personlighet har förändrats. Och det är skönt att inte längre behöva ha kläder i 4-5 storlekar i garderoben. För det första var jag alltid tvungen att ha större garderobsutrymme än normalt för att få plats med alla kläder. För det andra krävdes det en massa planering och provande när jag skulle resa bort längre än en vecka: då fick jag ta med mig kläder i två tre storlekar, för jag gick antingen upp eller ner minst en storlek, så på slutet av resan kunde jag aldrig ha samma kläder som i början.
Nu får jag aldrig mer äta socker, vare sig synligt eller osynligt. Det gäller alla raffinerade matvaror, alltså även vitt mjöl, liksom sötningsmedel och honung. För oss sockerkänsliga räcker det nämligen att något smakar sött för att det ska utlösa samma reaktioner i hjärnan som socker. Frukt får jag äta högst två stycken om dagen, och väldigt söta frukter som vindruvor måste jag undvika helt. Alkohol och kaffe måste jag avstå från. (Alkohol är det mest raffinerade socker som finns.) Inget beroendeframkallande (ett beroende leder lätt till ett annat), inget centralstimulerande, inga snabba kolhydrater. Kaffe och bulle är för mig numera inte två njutningsmedel, utan två droger. Socialt accepterade droger, men dock droger. Jag måste hålla för näsan när jag går förbi en lokal som doftar av kaffe och kanelbulle, det är en plåga att sitta vid samma bord som folk som äter tårta, när jag ser folk äta glass vänder jag bort blicken, och om den som sitter bredvid mig på tunnelbanan börjar äta godis byter jag plats.
|
|
Strängt taget finns det bara två saker som jag kan äta och två saker som jag kan dricka obegränsat och helt utan efterverkningar: grönsaker och vegetariskt "kött" (tofu, soja etc. - jag är vegetarian), och vatten och te (utom svart te, det innehåller för mycket koffein). Juicer och safter är inte att rekommendera även om de är sockerfria eftersom jag får äta max två frukter om dagen och det krävs flera frukter till ett enda glas juice. En frukt innehåller också fler vitaminer och mineraler än den pressade fruktsaften, och fler fibrer, vilket gör att blodsockret höjs långsammare efter en hel frukt än efter juicen av samma frukt. Enligt EU:s standard är det dessutom tillåtet att tillsätta en liten mängd socker, högst 15 gram per liter, i fruktjuicer utan att ange detta. (Källa: Livsmedelsverket.)
Ett par gånger efter att jag hade slutat med socker och var jäktad och jättehungrig åt jag trots allt en pizza av vetemjöl, men det gick inte utan efterverkningar. En gång skivade jag en hel banan på en pizza till lunch, och då överskred jag uppenbarligen gränsen. Efter ett par timmar var jag helt utslagen, jag blev tvungen att gå och lägga mig och kom inte upp mer på hela dagen. "Klubbad" kallar jag det tillståndet, "som att ha fått en klubba i skallen". Före 2005 var det ett vanligt tillstånd för mig. Ordet "paltkoma" betyder att man är däst efter en kraftig måltid, men det är en västanfläkt jämfört med att vara klubbad.
Om mat eller dryck oväntat innehåller socker känner jag det med en gång nu. En gång alldeles i början drack jag köpt vatten smaksatt med lite apelsin, och efter en enda klunk (!) svällde magen upp som om jag var i sjätte månaden. Och javisst, när jag lusläste innehållsförteckningen på etiketten stod det mycket riktigt socker där.
Här kommer ett citat ur boken "Potatis – inte prozac" av Kathleen DesMaisons, en bok som titeln till trots handlar om sockerberoende och är ett absolut måste för alla som vill sluta med socker. (Den finns i en nyare utgåva med den tydligare titeln "Slut på sockersuget".) Bättre än så här kunde jag inte ha sagt det själv:
"Att utesluta mer eller mindre allt socker ur kosten är enormt tacksamt. Du kommer att må bättre än du någonsin gjort tidigare. Du kommer att få de "bra" känslorna som du har fått av sockret – de ökade nivåerna av serotonin och betaendorfin – men du kommer att få dem på ett nytt sätt. De talanger du utvecklat som matkemist och kostplanerare kommer att komma dig väl till pass. Du kommer att skapa dina egna känslor genom medvetna val av mat. Och du kommer att bli mycket förtjust i detta nya stadium."
(Översättning: Cecilia Lyckow Bäckman)
Ursprungligen skrivet 2007.
© Madeleine Midenstrand 2007–2024 — Uppdaterad 2024-08-06
Läs mer:
Sidan 1: Jag är sockerberoende
Sidan 2: Socker fungerar som vilken annan drog som helst
Sidan 4: De effekter socker hade på mig
Sidan 5: Efter sockret
Översätt sidan!