Sök på hela sajten

Böcker/Skrifter

 

Serierna om Tjabo och TV-polarna av Bengt Linder

 

Tjabo

TV-polarna

 

I min ungdom läste jag Bengt Linders serier om Dante och Bonnie, och möjligen även några Knoppen-böcker. Men han har skrivit fler serier, och på mina loppisrundor har jag hittat böcker i två för mig okända serier med gröna ryggar: Tjabo och TV-polarna.

De drygt 30 böckerna om Dante kom ut 1966-1985, de sex om Tjabo 1969-1974 och de fem om TV-polarna 1978-1982. De är ganska lika varandra, tre liknande serier om två mysterielösande killkompisar för tre olika åldersgrupper. Även Stockholmsmiljön de utgår ifrån är densamma; Östermalm och Gärdet. Jag minns inte hur gamla Dante och Tvärsan är, men jag skulle gissa att de är 14-15 och därmed ligger i mitten, för Tjabo och Mysis är 13 och TV-polarna 19 år.

Tjabo-böckernas omslag är gjorda av Janne Martin, alias Jan Martinsson. De är inte alls i min smak och ser dessutom ut att vara mer riktade till barn än ungdomar. "Ska jag verkligen läsa den här", tänkte jag när jag öppnade den första boken. Men nu hade jag ju köpt den, så jag läste den ... och älskade den! Det är språket som gör den så njutbar, en blandning mellan spejsad slang och ålderdomligt skriftspråk, kryddat med innovationer som är Bengt Linders signum. Jag fnittrade mig igenom hela boken, och flera gånger skrattade jag högt. De andra två går i samma stil. I och för sig tycker jag att Tjabo och hans kompis Mysis är ovanligt kunniga och försigkomna för att vara bara 13 år, som när Mysis håller ett långt, fingerat riksdagsanförande (Örnligan, s. 29-30) men det är ju inte till någon nackdel, tvärtom. De munhuggs och råkar ut för förvecklingar och mysterier som de med bravur löser åt polisen.

TV-polarna heter Stefan och Mogens och de både bor och jobbar ihop. De hyr en tvåa tillsammans på Gärdet och jobbar som bilbud på SVT, så tv-huset på Oxenstiernsgatan är centralt i handlingen. Bokomslagen är gjorda av Anders Ferm, och särskilt omslaget till "Fällande bevis" tycker jag verkar vara inspirerat av Bröderna Hardy. Stefan & Mogens är alltså inga skolkillar som Tjabo & Mysis och Dante & Tvärsan utan de är unga vuxna, brotten är allvarligare än i de andra två serierna och handlingen brutalare. Språket är inte heller lika spejsat, men emellanåt får jag mig ett gott skratt. Exempelvis turas killarna om att laga mat, och i båda böckerna finns en väldigt rolig dialog om Stefans matlagning (jag misstänker starkt att ämnet återkommer även i de tre övriga böckerna) som Mogens har en viss icke-positiv erfarenhet av, vilket framgår av det här replikskiftet ("Fällande bevis", s. 40):
-Vad blir det för käk?
-Djupfrysta köttbullar, sa Stefan och gick ut i köket.
Mogens följde efter och sa.
-Du tinar dem väl först?

Jag kommer definitivt att köpa även resterande böcker i de här två serierna!

 

Skrivet i juni 2022. Även postat i Facebook-gruppen "Vi som samlar på Wahlströms och andra ungdomsböcker".

 

Bookmark and Share

 

© Madeleine Midenstrand 2007–2022 — Uppdaterad 2022-06-27

Läs mer

 

Att gå sin egen väg

Bob Robert

Dickie Dick Dickens

Gänget i 22:an

Harry Ober i Dubbelgångar-mysteriet

Mopedcyklar

Prinsesstårta

Rackarungen Ann-Mari

Rick Brant

Tjabo och TV-polarna

Tunnelbana

Vem är Nisse Sandberg?

Vi Sprakfålar

Världar som möts

Madeleine

Översätt sidan!