Sök på hela sajten
Min mathållning
Tillsatser 
I böcker om sockerberoende och kost har jag noterat att just de produkter som tas upp som skräckexempel på de i särklass mest onyttiga (inte bara godis utan även t.ex. bröd) var mina absoluta favoriter. Efterhand har jag alltmer förstått att det inte bara är socker/kolhydrater/smaken av sött jag har varit ute efter utan också tillsatser. Salt och andra kryddor gör mig speedad (splittrad och okoncentrerad, ständigt hungrig och sugen, jag kan inte tänka på annat än mat och klättrar på väggarna om jag inte får äta hela tiden) och det måste gälla även tillsatser, för jag har också frossat produkter som varken innehåller socker, vetemjöl, kryddor, stärkelse, fett, koffein eller andra "droger". Ett bra exempel är Fun Light, som faktiskt inte innehåller något annat än vatten och tillsatser (!). I "Den hemlige kocken" kallar Mats-Eric Nilsson den "riktigt otäck i sin kemiska sammansättning", och den drycken bälgade jag i mig flera liter av varje dag i sju åtta år, fram till 2005. Jag var så beroende av den att mina elever fick köpa ett årsförråd och ta med sig till mig när de bilade till Sverige därför att den inte fanns i Tyskland och jag inte kunde släpa på så mycket själv.
När jag hade läst "Den hemlige kocken" började jag i möjligaste mån undvika alla former av tillsatser. Exempelvis hade smaksatt te under några år fått fungera som ersättning för Fun Light och läsk. Jag tittade efter hur mycket citron det citronte innehöll som jag drack varje morgon: det var 1 %! Mina andra tesorter innehöll ingen riktig frukt alls, det var bara arom för hela slanten. Därför började jag köpa naturellt grönt och rött te och smaksätta det själv, med citrusskal, fruktbitar, bär, kryddor, kokos m.m. (Jag lagar aldrig te i kopp utan alltid i kanna.) I början tyckte jag inte att det var lika gott som det köpta smaksatta teet, men nu när smaklökarna har vant sig tycker jag att det är det godaste te som finns. Aromatiserat te smakar parfym nu.
Vad äter jag då? 
Jag är vegetarian, numera också glutenintolerant och avstår dessutom helst från djurmjölkprodukter, så min mathållning blir rätt udda: inga djur, inget socker, inga sötningsmedel, inte för mycket frukt och bär, inga raffinerade matvaror, ingen alkohol, inget kaffe, inget svart te, inget gluten, inga djurmjölkprodukter. Eller som jag brukar sammanfatta det: glutenfri, sockerfri vegan. Hemma går det utmärkt, men utanför hemmet blir det så besvärligt att jag ofta har egen mat med mig. På kaféer och restauranger har jag smärtsamt fått erfara att de flesta vegetariska rätter innehåller gluten och/eller mjölk. Det är pastarätter, bulgur, pajer, smörgåsar, yoghurt, ost... Utomlands finns det ofta noll och intet att äta ute på lokal. Situationen blev ohållbar, så när jag träffade Lars och han åt kött föreslog jag en kompromiss: om han slutade äta kött skulle jag börja äta fisk. Det gick han med på. Så nu när jag äter fisk finns det i alla fall oftast en rätt på menyn som jag kan äta (såvida den inte är panerad).
Jag äter fyra till fem gånger om dagen, tre huvudmål och däremellan mellanmål. På morgonen alltid havregrynsgröt med lite hallon och blåbär och GoGreens sojadryck, som är en av de få sojadrycker jag har hittat som inte innehåller socker eller sötningsmedel. I övrigt: alla grönsaker och rotfrukter – utbudet är enormt. Alla slags bönor – det finns massor med spännande och goda sorter i livsmedelshyllorna! – och andra baljväxter. Soja, tofu, quorn (men quorn innehåller tillsatser, hm...), och så kikärter, som är mina absoluta favoriter. Linser – jag gillar de svarta bäst. Ägg från frigående utehöns – mättande, näringsrikt och gott. Svamp. Fullkornsprodukter: råris, hirs, quinoa, amarant, bovete... Potatis och bröd i måttliga mängder. Olika löksorter. Papadum, som är gjorda av linsmjöl och alltså proteinrika, gräddade i stekpanna utan olja - mums! Nötter, frön och olika slags oljor. Två-tre frukter om dagen. Naturella, sockerfria soja- och havremjölksprodukter. Te och vatten. Och så fisk, som sagt.
Om jag äter enbart kolhydrater till mellanmål, t.ex. enbart en frukt, får jag känningar av det. När jag kompletterar med protein (exempelvis sojayoghurt eller sojamjölk) går det hur bra som helst. Undantaget är grapefrukt, eftersom den inte triggar receptorerna för sött utan för beskt. Grapefrukt är den allra bästa frukten för mig.
Det är märkligt att känna hur smaklökarna förändras och vänjer sig vid nya sensationer. Mat som jag tidigare inte alls uppfattade som söt smakar nu som rena godiset, exempelvis apelsiner. Och förut tyckte jag att grönsaker utan ett tjockt täcke av kryddor var smaklösa, men nu tycker jag de är läckra precis som de är. Även luktsinnet förändras. Jag har alltid tyckt att folk som har druckit alkohol luktar alkohol, nu tycker jag att de stinker socker.
För ett tag sedan delade jag lägenhet i en månad med en man som frossar precis samma saker som jag gjorde förut och väger 125 kilo. Han tittade på min mattallrik och sa: "Ja, det där ser ju gott och nyttigt ut, men jag skulle nog önska mig lite mer variation!" I boken "Optimal viktminskning" skriver Anki Sundin så här om variation: "Det som avses med uppmaningen 'ät varierat' är att vi ska få i oss kost som innehåller alla de vitaminer, mineraler och andra näringsämnen vi behöver genom att kombinera maten smart - inte nödvändigtvis att vi ska variera själva kosten flera gånger per dag." Och vad lever alltså den här mannen på? Socker, vetemjöl och fett. Så vem av oss var det som åt smakrikt och varierat, han eller jag?
Lunchtallrik.
Ursprungligen skrivet 2007.
© Madeleine Midenstrand 2007–2024 — Uppdaterad 2019-02-25
Läs mer:
Sidan 1: Jag är sockerberoende
Sidan 2: Socker fungerar som vilken annan drog som helst
Sidan 4: De effekter socker hade på mig
Sidan 6: Min mathållning
Översätt sidan!