Sök på hela sajten

Att tiga med hemligheter 🙊

Nyligen läste jag i en ungdomsbok om en kille som hade visat sin önskelista inför tolvårsdagen för sin tioåriga lillasyster, och sen hade han förbjudit henne att avslöja någonting av vad som stod där. På det viset hade han försäkrat sig om att allting skulle komma fram till hans mamma, och hon i sin tur skulle absolut prata med hans pappa. Det var det säkraste sättet att få en sak framförd.

Samma dag som jag läste detta fick jag ett mejl från en person som skrev att jag var bra på att handskas med känsliga uppgifter. Hur hon visste/anade det har jag ingen aning om, men det stämmer, och synkroniciteten i de här två sakerna fick mig att tänka på de två händelser i mitt liv som kanske bäst bevisar det.

När jag var liten var jag ofta hos min faster och farbror på landet, och där hade jag en två år yngre kompis som hette Ingela. Ingela hade en äldre bror och två yngre syskon. Faster berättade för mig att den äldste brodern bara var halvbror till de andra, för mamman hade fått honom med en annan man, men det visste inte Ingela och hennes småsyskon och jag fick absolut inte berätta det för henne. Många andra flickor i min ålder hade sannolikt inte kunnat hantera ett sådant förtroende, men för mig var det en hederssak att tiga som muren. Lite senare kom Ingela och jag att prata om ordet "kn*lla", och hon undrade vad det betydde. Jag förklarade det och illustrerade med att säga: "Din mamma har gjort det fyra gånger." (Jag visste hur man gjorde barn, men inte att man kunde ha sex utan att få barn. 🙃) Jag sa alltså inte "din mamma och pappa har gjort det fyra gånger", för det vore ju lögn, och ljuga får man inte, lika lite som att röja hemligheter. Ännu i denna dag vet jag inte om hon har fått veta att brodern inte har samma pappa som hon.

Ett par årtionden senare var jag tillsammans med en kille som hette Henrik. Han hade en kompis/kollega vid namn Andreas, och Andreas hade en tjej som hette Anna. En dag bad Anna att få prata med mig. Hon berättade att hon hade varit otrogen mot Andreas (med en annan av våra killars kollegor) och slutade med att säga: "Men du får absolut inte berätta det för Henrik!" Då blev jag arg och sa att det borde hon ha sagt innan hon började berätta, för då skulle jag ha sagt att jag inte ville höra det. Jag hade inga hemligheter för Henrik och ville inte ha några heller. Det var en jobbig situation för mig, men jag hade ju knappast något val utan lovade till slut motvilligt att tiga. En tid efteråt kom Henrik hem och berättade om Annas otrohet – så den hade alltså kommit fram till Andreas på annat sätt. Det visade sig senare att Anna hade varit övertygad om att jag skulle föra det vidare till Henrik, som i sin tur skulle berätta det för Andreas, för Anna ville att Andreas skulle få reda på det men vågade inte berätta det själv!! Enligt uppgift blev hon väldigt besviken över att jag höll mitt löfte och teg om saken, för därmed tvingades hon göra om proceduren med en annan kompis, som uppenbarligen inte höll tyst. (Om Anna krävde tysthetslöfte även av henne förtäljer inte historien.) Annas tankegång är faktiskt identisk med den tankegång som killen i ungdomsboken hade! Och det känns lite skrämmande, för det förutsätter ju att ett tysthetslöfte inte är något värt utan bara kan brytas utan vidare.

Skrivet i mars 2023. Alla personer har i verkligheten andra namn.

Till högst upp på sidan