Sök på hela sajten

❤Finska är världens vackraste språk❤

polcirkeln

Vid polcirkeln utanför Rovaniemi i Finland 2017.

När folk får höra att jag kan finska frågar de alltid om jag är från Finland. (Lustigt nog är det aldrig någon som frågar om jag är från Tjeckien eller något annat land, bara Finland!) Svar: Nej, jag har inga finska rötter alls. Jag är helsvensk och har lärt mig finska på samma sätt som jag har lärt mig de övriga främmande språken: genom att plugga det och vistas i landet. Jag är oerhört fascinerad av både finska språket och Finland, finska är världens vackraste språk och Finland ett underbart land som de flesta svenskar vet alldeles för lite om trots att det var en del av Sverige i 600 år.

Björn Collinder har en språkvetenskaplig förklaring till att finskan är vacker:

"Talet består från musikalisk synpunkt av klanger, missljud och pauser. I det språkliga stoffet representeras missljuden av tonlösa frikativor och tonlösa tremulanter och av alla strupljud utom stämtonen. (---) Finskan ligger väl till i fråga om tydlighet och välljud. Den har bara ett väsljud, nämligen s, och det är inte något gällt s-ljud; det skär inte igenom som svenskans och lapskans s brukar göra. Finskans r-ljud är ett tydligt rullande fulltonigt tungspets-r. Finskan har klara övergångar mellan vokaler och konsonanter. Med frånvaron av tunga konsonantgrupper sammanhänger det förhållandet att finskan är det enda europeiska språk som i löpande tal har flera vokalljud än konsonantljud.

Finnarna talar i regel i ett jämnt böljade legato, som inte frestar till ett hetsigt tempo. De enkla ordstammarna är med få undantag tvåstaviga, och flertalet ändelser utgör en stavelse var. Detta gör att tankarna kommer mindre tätt i talflödet än vad fallet är i språk där de flesta av de vanliga orden är enstaviga. Finnen hinner tänka medan han talar och har därför lätt för att tala väl. (---)

Elias Lönnrot, som på gamla dar nyttjade svenskan som hemspråk, höll före att svenskan i jämförelse med finskan är ett så torftigt språk, att det är alldeles ogörligt att bibringa en svensk läsekrets en föreställning om de skönhetsvärden som den finska folkdiktningen rymmer."

(Ur: Finland i dag. Finskan som kulturspråk av Björn Collinder 1962, s. 63-65.)

"Finskans vackraste ord är aalto (våg, bölja), har det fastslagits i tidskriften Suomen Kuvalehti efter omröstning och jurybeslut. Juryn enades om att ordet måste vara vackert både till det yttre och till det inre. Ordet aalto har poetiska associationer, men också modernare tekniska associationer till kommunikation. Ortografiskt ger det ett intryck av en långsam och rytmisk rörelse: det börjar med en ren, lång vokal aa-, samma linje fortsätts med slut-o:et och de binds ihop med två vertikala master. Skriftbilden i ordet aalto kan sägas motsvara betydelseinnehållet: -lt- är själva vågtoppen. Dessutom skadar det ju inte om man associerar till Alvar Aalto, en av Finlands största arkitekter."

(Den här motiveringen stod att läsa i Språkvård nr 4/2006.)

Skrivet 2007.

Till högst upp på sidan