Kuopio juli 2017

Vi bodde på vandrarhemmet Virkkula, som vi trodde var en del av Kuopios Steinerskola men som visade sig vara skolan, som fungerade som vandrarhem på sommaren.

Rummen var alltså skolans klassrum, och duscharna var de inne i gymnastiksalen - ett duschrum för kvinnor och ett för män, och de gick inte att låsa.

Vårt rum hade fönster mot den här vägen. Vi hade bokat ett dubbelrum, vilket innebar att vi ändå fick ett helt klassrum, men fick ha det för oss själva. Däremot…

Ingången var inne på gården.

Närmsta vägen ner mot stan hade grisar längs vägen.

Skolan/vandrarhemmet låg bara ett par minuters väg från järnvägsstationen, så läget var i alla fall bra...

Kontrast: fina gamla trähus på den ena sidan gatan och moderna hus på den andra.

Här är vi på väg ner mot Kuopionlahti, viken nere i söder.

Utsikten från piren i viken. Vädret var dåligt hela tiden vi var i Kuopio.

Det dröjde inte länge innan vi slogs av att majoriteten av alla som bodde i Kuopio verkade ha ett efternamn som slutade på -nen. På det här krigsminnesmärket är…

På den andra sidan av minnesmärket leder -nen med 10 mot 7.

På Stora kyrkogården var det likadant. Titta på gravstenarna!! Det är ytterst få namn som inte slutar på -nen!

Proportionerna är helt osannolika. Jag kollade också dödsannonserna i det aktuella numret av dagstidningen Savon sanomat, och av 21 dödsannonser hade 19 namn…

Kyrkostyrelsen för Finlands ortodoxa kyrka, och intill ligger det ortodoxa kyrkomuseet (det hann vi inte besöka).

Från kyrkostyrelsen kunde man i diset skönja utsiktstornet Puijo högt uppe på en höjd.

Bilmuseet.

På väg mot ingången till bilmuseet.

Inträdet kostade 4 euro.

Ett gengasaggregat från 1940-talet.

Från vänster till höger: Chevrolet 1928, Ford 1931, Mercedes Benz 1952.

En buss Ford TT från 1924.

Saluhallen var väldigt fin, i jugendstil.

Det här kaféet i saluhallen var vi på några gånger.

Den fina hälsokostaffären hade ett mycket bra utbud.

Torget med Saluhallen ligger precis mitt i stan.

I Sankaripuisto, en minnespark över stupade i krig, ser vi samma sak ifråga om namn på -nen. Jag har aldrig stött på den här ovanliga likriktningen när det…

Första raden här består av 19 plattor, med namnen Kortelainen, Laitinen, Savolainen x 2, Koivunen, Soininen, Ahonen, Multanen x 2, Räsänen, Miettinen x 2,…

Den här märkliga lilla killen står en bit ifrån Salutorget.

Kuopios lyceum.

I lyceet var den blivande författaren Juhani Aho elev 1872-1880.

Tidningskille som säljer Savon sanomat. Tidningshuset syns i bakgrunden.

Konstmuseet innehöll bara modern konst.

Domkyrkan invigdes 1816 och är väldigt tråkig inuti; helt vit och utan utsmyckningar.

Stadsmuseet hade fokus på kultur och natur. Själva byggnaden är i jugendstil.

Bl.a. annat fanns här en lanthandel...

...och en mammut. Madeleine tittar förundrat.

I det här huset bodde och arbetade Kuopios största kändis på 1800-talet: författarinnan Minna Canth. Gatan är uppkallad efter henne.

Längst till höger ser man hennes ansikte.

Adressen är Minna Canths gata 22.

"Författarinnan Minna Canth bodde och hade en butik i det här huset 1879-1897."

Närbild av Minna Canth.

Mellan det beige och det gula huset ligger ingången till museikvarteret, ett helt kvarter med 13 hus, varav en del är ditflyttade.

Huset till vänster (och till vänster även på förra bilden) är ett ståtligt empirehus med valmtak och vågräta brädpaneler som har varit hem åt bl.a. en…

Inne i huset finns Minna Canths rum, med hennes ursprungliga möbler och föremål.

Minna tronar över soffgruppen.

Vacker kakelugn.

Och rummet från andra hållet.

Soffmöblerna kommer antagligen från S:t Petersburg.

Lars kände igen stolarna - en släkting till honom hade haft exakt likadana.

Köket och matsalen.

Det lilla gula huset är ett bostadshus från 1800-talets mitt.

Den gamla tingsstugan byggdes här på platsen i mitten av 1600-talet, men den nuvarande byggnaden är till största delen från 1800-talets mitt.

Mitt i kvarteret kan man sätta sig och vila en stund.

Ett timrat bostadshus i nyrenässans från 1898.

Nu är vi inne i det gröna huset. Gungstolsskyddet här är likadant som i Minna Canths rum.

Madeleine och Minna. (Man fick låna kläder att klä ut sig i.)

Den här mannen gjorde en samhällsinsats - han tillverkade nya fina saker av grovsopor! Vi stod länge och (jag) pratade med honom, men tyvärr tog vi inga…

I ett av husen fanns en intressant fotogenlampa - den hade en flyttbar vattenflaska för att skapa punktbelysning.

Till stora delar är Kuopio en fin gammal trästad och inte bara museum.

Kafé Kanelen hade mycket gluten- och mjölkfritt, men tyvärr inget sockerfritt. Men det gick att få både café au lait och latte mjölkfria.

Inuti var det som en gammal loppis - vi älskade det.

Det här blev vårt stamkafé.

I 35 år hade jag längtat efter att åka till Kuopio för att få kyssa Minna Canths staty - och så gick det inte!! För det var ju inte sockeln jag ville kyssa...

Hela den här parken har fått namn efter henne: Minna Canths park.

På väg mot hamnen går man genom parken Hapelähteenpuisto.

Vy från parken in mot stan.

Gästhamnen...

...med marinan.

Hamnrestaurangen Albatross.

Passagerarhamnen. Den här sjön heter Kallavesi.

Jättefin badplats - men helt öde mitt i sommaren, på grund av det dåliga vädret.

S:t Nikolas-katedralen.

Katedralen invigdes 1903 och ersatte en träkyrka från 1868.

Alla ikoner är tillverkade i ett kloster i S:t Petersburg och skänktes hit av generalguvernör Bobrikov.

Torggränden Lilla S:t Petersburg.

Torggränden är full av hantverksbutiker inriktade på turister.

Torggränden från andra hållet.

Stadsteatern, invigd 1963...

...med en obegriplig skultur intill.

Jag vet inte om det var på den här platsen Kuopios första teater låg, men den första pjäsen - som sattes upp 1902 - var givetvis skriven av Minna Canth.

Sjön Valkeinen ligger precis vid stadsbebyggelsen, och i fonden syns en badstrand.

Taget mitt emot, från badstranden och in mot stan. Bakom huset till höger skymtar Puijo-tornet.

Salutorget med Stadshuset i bakgrunden. Vädret är fortfarande envist grått och regnigt.

Stadshuset är som synes från 1882.

Intill Stadshuset finns ett slags konstverk som skänktes av Kuopios Energi när de fyllde 100 år 2006. Vad det ska föreställa vete fåglarna.

Puijo-tornet, Kuopios utsiktstorn. Det syns knappt i ruskvädret.

Vi åkte förstås upp i tornet.

Vi gick en väg dit och en annan tillbaka, och på ditvägen fick vi gå alla de här trapporna upp till tornet...

Här ser man hur liten själva stadskärnan är. De röda höghusen till höger står liksom utslängda mitt i skogen.

Vyn åt andra hållet (norrut), bort från stan.

Så här såg receptionen i vårt "vandrarhem" ut, med dörren in till vårt rum precis intill (till vänster). Eftersom vi inte hade nycklar låste de upp rummet varje…

Det gemensamma utrymmet och toaletter. När någon satt på toaletten hörde alla som satt och åt här vad den gjorde.

Och det här var vårt rum. Mysigt, eller hur? Sängarna var ditställda tältsängar som givetvis saknade sänglampor - de lampor som fanns var lysrören i taket.

Det var alltså en hel skolsal men hyrdes ut som ett dubbelrum. Här inne fungerade inte det trådlösa nätverket mer än ett par minuter åt gången.

Vi var överlyckliga den dagen vi åkte därifrån. Som vandrarhem var det en mardröm.